Sven ÅJ Bäck, Fredrik Nordström, Sofie Månsson, Lena Wittgren, Charlotte Tornberg, Helen Gustavsson.

Introduktion: Nya strålbehandlingstekniker där dynamiska förlopp ingår innebär en ökande grad av komplexitet och därför behövs nya dosimetriska utvärderingsmetoder. Under året har det i Malmö introducerats andningsanpassad strålbehandling (BART, breathing adapted radiotherapy) och IMRT (intensity modulated radiotherapy). För att säkerställa en hög patientsäkerhet har vi under introduktionen arbetat med en utökad kvalitetssäkring, nya kontrollmetoder, utbildning av samtliga personalkategorier och metodböcker.

Metod: Traditionell teknik (jonkammare: olika tillverkare, diodmatris: QamLOG IMRT ONCOlog Medical, diodlinjal: LDA-99 ScanditronixWellhöfer) har kombinerats med egenutvecklade metoder som oberoende dosberäkningar (RVP, Radiotherapy Verification Program) och geldosimetri.  Geldosimetri erbjuder den unika möjligheten att kunna mäta den absorberade dosen i 3D. Normalt mäter man stråldos i enstaka punkter eller i ett plan och detta är idag inte tillräckligt. Att kartlägga patientlika dosfördelningar vid tekniskt avancerade typer av extern strålbehandling (t ex IMRT, BART) ger ett mervärde i valideringsprocessen. Vi har genomfört studier där gelmätningar jämförts med resultat från beräkningar från dosplaneringssystem. Vidare har dosmatriser beräknade med RVP jämförts med uppmätta fördelningar och motsvarande dosplaneringsdata.

Resultat: Genom att endast stråla under den tid av andningscykeln där tumör/behandlingsområde befinner sig i ett gynnsamt läge i förhållande till riskorgan (BART) kan man minska biverkningarna. Behandlingsmaskinen slår under en sådan behandling av och på upp till 20-25 gånger beroende på patientens andningsmönster, och att undersöka att tekniken fungerar som planerat innebär en stor utmaning. Våra preliminära resultat visar på att vår nyutvecklade gel har stor potential för verifikation av denna teknik. För IMRT applikationen har data från de olika mätsystemen och beräkningarna jämförts med en relativt god överensstämmelse med avvikelser främst i låg- dos regioner.

Vidare kommer metodbeskrivningar samt sjukhusfysikerns medverkan vid de olika stegen i strålbehandlingsproceduren behandlas. Samarbetet mellan olika kliniker i Sverige samt i Danmark kommer vidare diskuteras liksom implikationerna på att detta kan förebygga systemfel i våra processer. Använder vi QA/fysikertid på ett relevant sätt och med patientsäkerhet och riskanalys som underlag? Är traditionella mätningar lösningen på allt?

Slutsats: Det behövs nya dosimetriverktyg för utveckling och kvalitetskontroll av nya behandlingsmetoder, men också en möjlighet att kontrollera en individuell klinisk behandlingssituation. Som följd ökar chansen för optimering av given dos till targetvolymen, vilket förväntas förbättra tumörkontrollen och reducera antalet komplikationer.