p-nm1
1Eleonor Vestergren och 2Rune Sixt
1Medicinsk Fysik och Teknik,2Barnfysiologen, Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg,

Introduktion
Vid undersökning av barn tillkommer problem som inte finns vid undersökning av vuxna patienter. Det mest påtagliga är den stora variationen i storlek mellan pediatriska patienter, de kan väga allt ifrån några till drygt 100 kilo. Vid bedömningen av bilderna är det viktigt att bildkvalitén inte varierar mycket mellan olika patienter. De små aktivitetsmängderna som ges till små barn ställer också särskilda krav vid hanteringen och injektionen eftersom injektionsvolymerna kan vara mycket små.
Den här metodstudien har två syften:
  • dels att se hur mycket aktivitet som stannar kvar i sprutan, restaktivitet, och därmed hur stor den verkliga injicerade aktiviteten blir
  • dels att för patienter av olika åldrar och storlekar studera utfallet i bildkvalitet relativt den injicerade mängden och att jämföra olika doseringsmetoder
Metoder
Den verkliga injicerade aktivitetsmängden har mätts vid injektion av Tc-  99m-MAA hos 58 patienter i åldrarna 0,1- 18,9 år. Sprutan mättes före och efter injektionen. Dessutom har uppdragen volym och aktivitetskoncentration registrerats. Eventuell spädningsvolym har också registrerats, för 23 av patienterna späddes aktiviteten i sprutan före injektionen.
Studie av bildkvalitet gjordes hos 25 av patienterna. De som inkluderades här hade en perfusionsfördelning mellan lungorna inom 40/60. Vid studien användes en GE MPR gammakamera med GP- kollimator och 20% energifönster centrerat kring 140 keV. En liten boxROI placerades i ett väl perfunderat område i någon av lungorna i den posteriora bilden. En bakgrundsregion placerades under lungorna. Medelvärdet av bakgrundssubtraherad count/pixel för ROIen korrigerades sedan för olikheter i insamlingstid och zoom- faktor. Detta uppmätta värde, Ck, användes sedan för att beräkna vad utfallet skulle ha varit om man doserat efter kroppsvikt, kroppsarea eller längd.
Resultat
Det är stor spridning i restaktiviteten i sprutorna. För de sprutor som inte späddes före injektionen, varierade restaktiviteten oftast mellan 3 och 30 % av uppdragen aktivitet, även om enstaka värden låg högre. Det fanns inget samband med aktivitetskoncentrationen men däremot med uppdragen volym. De sprutor som späddes hade små initiala volymer och spädningsfaktorn varierade mellan 2 och 7. Här blev restaktiviteten betydligt lägre.
I bildstudien visade Ck stor variation med värden mellan 86 och 527 counts, medelvärde 303. Vid jämförelse av de olika doseringsmetoderna gav dosering efter kroppsarea samma värden för alla åldrar, medan dosering efter vikt ger låga värden för de yngre barnen.
Slutsats
Vid låga aktivitetsmängder och därmed små volymer är det rekommenderat att man späder upp volymen i sprutan för att få bättre kontroll över injicerad mängd.
Samma bildkvalitet, pulser per areaenhet i lungan, erhålles om dosering av Tc- 99m-MAA till barn baseras på kroppsarea.