nm1
Maria Ohlsson1, Eva Olsson2, Lena Johansson3, Jakobína Grétarsdóttir4, Agnetha Gustafsson1
1Radiofysikavdelningen och 2Fysiologiska kliniken, Universitetssjukhuset Linköpings, 3Klinisk fysiologi och  4MFT, Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Bakgrund
Parametrar som påverkar bildkvalitén vid myokard SPECT är ofta valda utan noggrann utvärdering. I Sverige finns inga standardiserade insamlings- och bearbetningsprotokoll.

Syfte 
Syftet med studien var att för alla berörda sjukhus, kartlägga insamlings- och bearbetningsparametrar som påverkar bildkvaliteten vid myokard SPECT. Syftet var också att undersöka om det behövs en standardisering av insamlings- och bearbetningsprotokoll för myokard SPECT i överensstämmelse med kraven för optimering av bildkvalitet med avseende på stråldos, enligt föreskrifter från Statens strålskyddsinstitut (SSI FS 2000:3).

Material och metoder
Alla trettio nuklearmedicinska avdelningar i Sverige som utför myokard SPECT på vuxna deltog i studien. Ett thorax hjärtfantom användes för simulering av två patienter, en med två ischemidefekter (anteriort (14 % av anteriora väggen) och inferiort (6 % av den inferiora väggen)) och en med två infarktdefekter (septalt (23 % av den septala väggen) och lateralt (6 % av den laterala väggen)). Alla bilder är insamlade och bearbetade med de parametrar som används kliniskt vid respektive sjukhus.
Alla avdelningarna fick svara på frågeformulär avseende gammakameraparametrar, undersökningsprotokoll, insamlings-, bearbetnings- samt utvärderingsparametrar. Kontrasten av de defekta områdena mättes kvantitativt. En kvalitativ bedömning utfördes visuellt av tre erfarna kliniska fysiologer med specialistkompetens i nuklearmedicin. Vid varje sjukhus tolkade den lokala läkaren bilderna som om de var riktiga patientbilder.

Resultat
Skillnaden i den maximala administrerad aktivitet (99mTc) är ungefär en faktor tre och differensen i insamlingstid är ungefär en faktor två mellan sjukhusen. Detta resulterar i en stor spridning i antal pulser i bilderna med en differens upp till en faktor fem. Den största differensen i pulstal var som förväntat hos de sjukhus som använder endagsprotokoll.
Resultaten i både den kvantitativa och den visuella bedömningen visar att bildkvaliteten på de olika sjukhusen skiljer men visar ingen en specifik parameter som är entydig avgörande. Enligt de tre kliniska fysiologerna bedömdes bildkvaliteten inte tillräcklig för diagnos vid ett sjukhus för ischemi studien och vid två sjukhus för infarktstudien.
Endast 14 av 30 sjukhus lokala läkare diagnostiserade båda studierna helt korrekt. 9 sjukhus kunde inte med säkerhet diagnostisera den lilla inferiora ischemin och/eller den laterala infarkten. Vissa fann även falskt positiva defekter.
Slutsats
Spridningen i resultatet visar på en stor skillnad i den slutliga bildkvaliteten på de inkluderade sjukhusen i studien. Majoriteten av de lokala nuklearmedicinska läkarna har i stort rapporterat fullgoda diagnoser. De flesta avvikelser som rapporterades gällde de små defekterna och några sjukhus rapporterade falskt positiva defekter. Våra resultat talar för att standardisering av metoden myokard SPECT skulle vara av stort värde.